Tänk vad roligt, eller vad roligt att tänka

Att träna sin förmåga att tänka gör att man tänker bredare. Resultatet blir att man från ett givet utgångsläge sannolikt hittar fler vägar vidare än någon som inte tränat sin förmåga att tänka. Jag är övertygad om att det finns de som har tänkarförmågan med sig i modersmjölken såväl som det finns de som har bättre förutsättningar än andra att bli en bra sprinter men med träning så kan alla bli bättre både på att tänka och springa 100 meter.

Men återigen vad skall man ha det till då? Jaa, att lösa problem är väl det vanligaste svaret. Men varför ska man man inte bli bättre på att tänka bara för att det är roligt att tänka. Vadå, roligt att tänka, säger någon, några eller troligen till och med ganska många. Men kan det vara så att man inte upptäcker hur roligt det är att tänka förrän man börjar bli duktig på det? Och att det sen blir roligare och roligare ju bättre man blir på det. Det är ju inte särskilt roligt att springa 100 meter på tid förrän man börjar bli duktig på det och tiderna börjar bli roliga och det blir väl roligare och roligare ju bättre man blir. Det är kanske är samma sak med tänkandet.

Det här börjar bli roligt...