Jag tänker, alltså finns jag

Jag har varit intresserad av böcker sedan jag var liten. Allt från pappas gamla pocketwesterns om Bill och Ben till skönlitteratur och fantasy och numera allt oftare böcker inriktade mot kunskapsinhämtande. Någonstans på vägen ramlade jag på Edvard de Bono och hans laterala tänkande som väckte mitt intresse. Det passade på något sätt min person att inte riktigt göra som alla andra, att göra åtminstone lite annorlunda. Det yttrade sig t.ex. i att dricka Pepsi när andra drack Coca Cola, att dricka te (som numera inte är ett dugg annorlunda) när andra drack kaffe. Att beställa strips och räksallad utan korv när andra tog en korv eller burgare osv.

Intresset för tänkande och att tänka annorlunda har jag sedan haft med mig hela tiden. Det blir ganska intressant när de Bono hävdar att man kan träna sin förmåga att tänka, på samma sätt som man kan träna sin förmåga att springa fort, skjuta prick eller kasta långt. Hur många har egentligen tänkt den tanken eller ens funderat i de banorna? Och vad ska det vara bra för att träna tänkande? Frågeställningen är i sig en intressant tanke som borde utforskas vidare.