Solceller eller kanske strålningsceller

Idag produceras solceller för att ta emot energi från de våglängder som ingår i solen ljus. Kan man producera celler som tar emot energi från andra typer av strålning?

Vi har idag ett problem med det avfall som produceras vid våra kärnkraftverk. Går det att använda den strålningsenergi som avges av vårt kärnavfall till att generera elektrisk energi på samma sätt som vi gör med solljus och solceller?

Om det går, vad händer då? Förbrukas den skadliga strålningen i samband med omvandling till elenergi?

Högeffektiva solceller har flera lager som tar emot olika våglängder av ljus integrerade med varandra. Det borde gå att göra på ett enklare sätt för celler som tar emot radioaktiv strålning som inte stoppas lika lätt som synligt ljus. Då kan celler som tar emot olika våglängder placeras bakom varandra i travar och behöver inte integreras med varandra. Den del av strålningen som jag antar inte förbrukas far i så fall vidare i genom lagret av celler tills de råkar på en celltyp som förbrukar den våglängd som den återstående strålningen har. Vi skulle få ett effektivt skydd mot långlivad radioaktiv strålning om vi kan omvandla den till en annan energiform som inte är farlig för oss.

Vid ett reaktorhaveri typ Fukushima skulle man då kunna skydda omgivningen genom att omsluta strålningskällan med energiproducerande celler som förbrukar strålningen.

Dagens kärnavfall strålar dygnet runt i 100.000 år och då kan cellerna få vara ganska dyra utan att det för den skull blir en dålig affär ekonomiskt, även om cellernas verkningsgrad avtar med tiden. Solenergi kan vi bara ta tillvara på mer eller mindre molnfria dagar.

Det kanske till och med går att hoppa över kärnreaktorn och låta uranet generera el direkt i cellerna eller det kanske till och med går att gräva ner cellerna i stället för att gräva upp uranet.

Låtsaslandena

Min son har kommit i den ålder då han frågar väldigt mycket och vill veta sånt som inte pappor och mammor heller vet. Han har upprepade gånger undrat hur stor rymden är och vad som finns bortanför rymden. Pappa svarar sanningsenligt att det vet inte pappa och det är det ingen annan heller (vad pappa vet). Han låter sig inte nöjas med det så nu han har kommit på hur det ligger till. Senaste gången har frågade mig för att se om jag kommit på det så replikerade han.
- JAG vet vad som finns ovanför rymden pappa.
- Jaså, vad då?
- Låtsaslandena finns där!

Gulligt tänkte jag först. Men tanken är ganska intressant och så inte dum ändå...

En idé är två stycken kända saker som kombinerats på ett nytt sätt, säger Fredrik Härén i föreläsningarna från kunskapsdagarna (finns på youtube). Konsekvensen av tanken är att ingenting är helt nytt. Om det stämmer, var kommer då inspirationen till alla låtsasvärldar som dyker upp i litteratur, bild och film ifrån? Skulle dessa låtsasvärldar kunna existera någonstans utanför vår egen begreppssfär? Kan det vara så att författaren/konstnären/filmskaparen får en glimt av något som vi andra inte ser? En inspiration från något som han/hon ser eller inte ser men ändå inspireras av. En ögonblicksbild av en värld bortanför vår egen och utanför vårt eget kända universum.

Någonstans där ute...

i låtsaslandena!