Saffransvaniljkaka, enkelt och gott

Fyllde år häromdagen och behövde nåt gott och snabblagat till fikat. Har börjat uppskatta sverigekakan (vaniljdränkt sockerkaka) väldigt men har plötsligt fått väldans svårt att få sockerkaka att jäsa upp och stanna uppjäst när den är klar och sen är ju inte sverigekakan så värst julig så här i december, så jag behövde ett alternativ. I fjol hittade jag ett recept, på det i numera i vardagen så självklara nätet, på en röra-ihop-sockerkaka som var både lättlagad och god och den blev riktigt julig med en påse saffran i smeten. I år var det lögn i ...*censur*... att hitta tillbaks till det receptet, så helt plötsligt blev goda råd dyra.

Efter en miljard försök att hitta fjolårets recept (tror den hette 5-minuterskaka eller nåt sånt), som jag naturligtvis i min enfald inte sparade ner, för inget försvinner ju nånsin från nätet! Hittade en annan röra-ihop-kaka som jag förstorade receptet lite på och saffranifierade. Resultatet blev en mer kompakt och plattare kaka, men hur kul är det med nästan lika kaka som förra året? Hur skulle den smaka med sverigekakans vaniljindränkning? Kokade ihop en sats vaniljsåskräm, delade kakan och smetade på krämen och lade locket på över natten. Liten chansning att inte provlaga kakan innan jag skulle bjuda på den, men jag tycker om att leva lite farligt (hahaha, herre gud vad löjligt det lät i det här sammanhanget då :-) tror jag tog i så det kom i brallorna). Men lika vis som Labolina, så måste det ju bli något gott av det om man blandar saker som är goda var för sig! Blev det nå gott då?

Gudomligt….

Här kommer receptet på Magnus Saffransvaniljkaka så som jag gjorde den om ni vill prova:

Kakan

150 g smält smör (smör är ju gottast men margarin funkar naturligtvis också)

3 dl socker

3 dl vetemjöl

1,5 tsk bakpulver

3 ägg

1 pkt saffran (0,5 g)

Vaniljsåskrämen

125 g smör (ja eller margarin om man vill det då)

1 dl grädde, gräddmjölk eller mjölk (gissa vilket som blir godast, men låt bli lättmjölk om det ska bli nå krämigt överhuvudtaget)

3 msk vaniljsocker

Garnering

Florsocker

På med ungen på 175 grader. Rör ihop det torra, rör ner äggen och rör sist i det smälta smöret. Smörj och bröa en rund 24 cm form (springform är kanon, då kan man få tillbaka kakan i formen så inte såskrämen smiter ut längs kanten). I med smeten och in i ugnen i en halvtimme ungefär, prova med sticka. Ut med kakan.

Rör ihop ingredienserna till såskrämen och låt koka minst 2 minuter och tills den är lagom tjock (det är inte så noga bara det är längre än 2 minuter). Den tjocknar mer och mer ju längre den får koka, min fick småputtra knappt 10 minuter innan jag var nöjd. Låt såskrämen svalna lite. Dela kakan (på platten), bre på krämen och lägg på locket. Låt stå över natten i kylen. Pudra på florsocker med en te-sil innnan servering och sen är det bara att njuta!

Försök att låta bli att äta upp hela den som kan ;-)

Fiskafänge

Idag var det fisketur på tapeten. Två småkillar började redan vi frukost tjata om att de vill gräva mask. Tim var maskhinksansvarig och Ted plockade maskarna. Sen packade vi halva bohaget och en knippa fiskespön och slöt upp med farmor och Ivar för en tur till hemlig plats. Återkommer till varför den efter halva turen helt plötsligt blev hemlig. Efter att ha burit grejer tre vändor från bilen var det dags att maska på. Ted och Tim med varsitt metspö och med pappa som påmaskningsansvarig. Tim är helt nöjd med att sitta på en sten och titta på flötet som ligger i strandkanten. Ted är otroligt fokuserad och stirrar nästan ner flötet under vattnet. Det börjar nappa och upp kommer en liten abborre som blir en till lite större och en till och... tills han fått ihop en hel knippa abborrar. Tim tröttnar efter en stund och går och fikar. Pappa får låna det lilla metspöt. Nada... inga napp här inte, hum di dum, tralalala. Hur gör han egentligen min lilla Ted? Häromdagen var vi till Stenö och badade och då åker naturligtvis fjärilshåvarna med. Det är ju så kul att fånga räkor i strandkanten. Ted fångar räkor, spigg och … pappa, pappa titta vilken lång en ... i håven ligger en liten ål! Jag har fångat mycket ål i min ungdom när det fanns gott om dem och på diverse olika fiskeredskap, men aldrig med en fjärilshåv. Jag tror banne mig aldrig han har gått hem från en fisketur utan att ha fått fisk den rötpellen. Tim då? Jaa, han satte sig på en sten och fikade lite, petade med fötterna bland löven och petade fram en koloni med gula kantareller! Innan det var klart fick vi ihop en hel påse. En till kille med matjord i fickorna på den här numera hemliga fiskeplatsen.

Pappa då? Jodå, trägen vinner efter en låång stund börjar flötet hoppa lite försiktigt där i vågorna, och sen ett litet lyft., det ser lovande ut det här. Det far i väg lite och far under vattnet som en raket. Mothugg, fisken är krokad, yes. Efter en kort men intensiv kamp kan jag stolt lyfta upp en... …

… ja, ja jag vet vad det är men jag vill inte säga det högt. Det är en ...fisk? En härlig fisketur med familjen i solen avslutades med middag hemma. Grabbarna käkade stekt abborre med mos och pappa åt... sallad. Men det blir fler fisketurer i sommar och då...

Sniglar och grobianer

Det ska egentligen var snablar och grobianer och det vet alla som tittade på barnprogrammet Jalle, Julle och Julius när de var små, men nu är det ju det här med sniglar, mördarsniglar, sniglar som inte är mördarsniglar men ser ut som mördarsniglar och dom gråvita med jättestora hus på ryggen som barnen tycker är roliga att bära omkring på och samla i högar och så. Sommaren är åter här och det är också sniglarna och även i år så käkar dom upp allt som man vill ha kvar i trädgården men lämnar resten. Jag som är intresserad av återvinning började även i år att fundera över vad man skulle kunna ha dom till stället för att bara försöka få bort dom. Här kommer några idéer och tankar.

Kan man äta dom? Urrrk, inte särskilt tilltalande men om man gör korv av dom då. Man slipper se hur dom ser ut, kan krydda och smaksätta ursprungsråvaran till oigenkännlighet (görs förmodligen redan i “traditionella korvar”) och slipper förmodligen ha i något som bilder ihop korvsmeten, men andra sidan kanske snigelslemmet gör att korven blir omöjlig att bita av. Guldläge för kombinationsmarknadsföring: Köp snigelkorv och få en bandsåg på köpet! Dom vita med stora hus kan man tydligen laga till. Per Moberg lagade till dem i TV för ett tag sen. De skall tydligen traska omkring och käka sallad några dar och sen skita ur sig på sandbädd några dar innan man lagar till dom, men sen så... Är inte så säker på att jag vill prova, men det går!

Men om man gör lim av dom då? Snigelslemmet är näst intill omöjligt att få bort särskilt från tyger och är dessutom närapå vattenfast. Har man fått det på händerna får man nästan stå timvis (okej jag överdrev lite) under vattenkranen innan det känns som det är borta. Kläder är ju nästan bara att slänga om det kommer snigelslem på dem. Hittade nyligen en handske i förrådet från förra årets snigeljakt, den var fortfarande helt förvriden. Kan det kanske bli ett bra textillim av sniglar. Eller varför inte i målarfärg: Måla med vår snigelfärg, den går aldrig bort. Demidekkare släng er i väggen, målar man med snigelfärg behöver man bara måla en gång sen kan man slänga måleriutrustningen! Om man inte vill byta färg förståss, eller... Med en magnetokromatisk tillsats kan man på elektisk väg byta färg på färgen. Måla en gång ställ in färgen med ett vred i källaren, klart. Vad kul det skulle kunna bli: till jul är alla hus röda och i påsk är alla hus gula... Måste man söka tillstång från kommunen innan man vrider på färgvredet? Tänk var bygglovshandläggarna skall få mycket att göra i så fall. När folk ringer dagarna i ända och vill byta färg på huset och sen skall försöka beskriva vilken färg de lyckats skruva sig till just denna gång. "Är det OK med ett gräddeljusbeigeskärt hus i vårt område?"

Går det att mutera dom så att dom bara kommer fram när det är mörk och sen bara äter ogräs eller varför inte bara äter på långa grässtrån tills dom blivit korta grässtrån igen. Skulle konkurrera ut Huskvarna och Klippo i villaområden på nolltid. Dessutom behöver man inte bli förbannad på grannar som kommer på att de skall klippa gräset kl. 20.00 när barnen just håller på att somna, så de vaknar och sen inte går att få att somna innan man själv redan sover som ett barn. Dom fulingarna kan ju klättra också. Det kanske till och med går att dressera dom till att klättra upp i äppelträden och käka upp luftskotten och beskära bort alla grenar tjockare än ett lillfinger, särskilt om det växer inåt i trädet. Grundbeskär trädet och låt sniglarna hålla efter det!

Finns det någon forskning om sånt här? Vi behöver fler snigelprofessorer och snigelforskare i massor och om det sen lyckas så kommer det att utvecklas snigelprodukter som svämmar över våra butiker, vi kan exportera snigelkorvar till hungrande runt om i världen och det skapas en arbetsmarknad för snigeluppfödare, snigeluthyrare, snigeljagvetintevadare m.fl. Arbetsmarknaden kommer att översvämmas av snigeljobb. Hurra för sniglar! Det blir mat till alla, arbete till alla, underbart vackra trädgårdar, glada människor och glada sniglar, slut på förvridna snigelplockarhandskar och fred på jorden... typ.

Solceller eller kanske strålningsceller

Idag produceras solceller för att ta emot energi från de våglängder som ingår i solen ljus. Kan man producera celler som tar emot energi från andra typer av strålning?

Vi har idag ett problem med det avfall som produceras vid våra kärnkraftverk. Går det att använda den strålningsenergi som avges av vårt kärnavfall till att generera elektrisk energi på samma sätt som vi gör med solljus och solceller?

Om det går, vad händer då? Förbrukas den skadliga strålningen i samband med omvandling till elenergi?

Högeffektiva solceller har flera lager som tar emot olika våglängder av ljus integrerade med varandra. Det borde gå att göra på ett enklare sätt för celler som tar emot radioaktiv strålning som inte stoppas lika lätt som synligt ljus. Då kan celler som tar emot olika våglängder placeras bakom varandra i travar och behöver inte integreras med varandra. Den del av strålningen som jag antar inte förbrukas far i så fall vidare i genom lagret av celler tills de råkar på en celltyp som förbrukar den våglängd som den återstående strålningen har. Vi skulle få ett effektivt skydd mot långlivad radioaktiv strålning om vi kan omvandla den till en annan energiform som inte är farlig för oss.

Vid ett reaktorhaveri typ Fukushima skulle man då kunna skydda omgivningen genom att omsluta strålningskällan med energiproducerande celler som förbrukar strålningen.

Dagens kärnavfall strålar dygnet runt i 100.000 år och då kan cellerna få vara ganska dyra utan att det för den skull blir en dålig affär ekonomiskt, även om cellernas verkningsgrad avtar med tiden. Solenergi kan vi bara ta tillvara på mer eller mindre molnfria dagar.

Det kanske till och med går att hoppa över kärnreaktorn och låta uranet generera el direkt i cellerna eller det kanske till och med går att gräva ner cellerna i stället för att gräva upp uranet.

Låtsaslandena

Min son har kommit i den ålder då han frågar väldigt mycket och vill veta sånt som inte pappor och mammor heller vet. Han har upprepade gånger undrat hur stor rymden är och vad som finns bortanför rymden. Pappa svarar sanningsenligt att det vet inte pappa och det är det ingen annan heller (vad pappa vet). Han låter sig inte nöjas med det så nu han har kommit på hur det ligger till. Senaste gången har frågade mig för att se om jag kommit på det så replikerade han.
- JAG vet vad som finns ovanför rymden pappa.
- Jaså, vad då?
- Låtsaslandena finns där!

Gulligt tänkte jag först. Men tanken är ganska intressant och så inte dum ändå...

En idé är två stycken kända saker som kombinerats på ett nytt sätt, säger Fredrik Härén i föreläsningarna från kunskapsdagarna (finns på youtube). Konsekvensen av tanken är att ingenting är helt nytt. Om det stämmer, var kommer då inspirationen till alla låtsasvärldar som dyker upp i litteratur, bild och film ifrån? Skulle dessa låtsasvärldar kunna existera någonstans utanför vår egen begreppssfär? Kan det vara så att författaren/konstnären/filmskaparen får en glimt av något som vi andra inte ser? En inspiration från något som han/hon ser eller inte ser men ändå inspireras av. En ögonblicksbild av en värld bortanför vår egen och utanför vårt eget kända universum.

Någonstans där ute...

i låtsaslandena!

Ford Focus går utan nyckel!

Härom dagen var det dags för besiktning och i god tid (natten före) så skulle jag byta stopplampa. Lampan hade jag köpt på OK under dagen och jag läste mig till typ i OK lampguide. När jag bytte så kollade jag att lamporna såg lika ut. De var lika stora och hade samma typ av fattning. kanon, dit med lampan, skruva dit lyktglaset och i säng.

På morgonen skjutsade jag sonen till dagis och när jag vred av nyckeln så fortsatte motorn att gå. Men vad nu då... Samma visa hemma och för sambon som tog bilen direkt jag kom hem. Det fanns ju ingen självklar koppling till att byta lampa, tyckte jag i alla fall. Men det visade sig att jag med OK’s lampguides benägna hjälp köpt fel typ av lampa. Det skulle vara en tvåpolig lampa eftersom bakljus och stoppljus är samma lampa och så längre bromsen var nedtryckt så gick bilen. När jag påpekade för OK’s försäljare att det var fel i guiden så fick jag inget gehör alls och inte fick jag byta lamporna heller, det var bara att köpa en förpackning lampor till.
- De där lamporna får du spara och ha i någon annan bil. Kyss du mig i häcken, tyckte jag för mig själv. Är det här service det?!

Tur att jag inte jobbar som bilmek dock. Det skulle se ut om vi hade en massa bilar i stan som inte stannar trots att man vrider av tändningen och tar ur nyckeln!

Några intressanta tankar dyker däremot upp. Tändningen är på trots att ingen nyckel sitter i! Det låter inge bra det. Hur är det med säkerheten egentligen? Kan man använda det för att stjäla Fordar? In i bilen, öppna bakluckan, byt lampa till en enpolig, se till att brytaren för stoppljuset är sluten, knuffa igång bilen och åk. Kan det vara så enkelt? Då spelar det ju ingen roll hur avancerade nycklar man har om inte tändningslåset behöver vara med i matchen.

Men så enkelt kan det väl åndå inte vara, eller...

Microfiberklubbor med tillhörande puck

Man kan ju inte begära att små barn skall dra fram hockeydammsugaren och städa rummet, hur kul hockeydammsugning än är. Här behövs det ett annat grepp. Om vi håller oss i hockeyvärlden så behöver det inte vara så svårt att få hjälp av barnen med barnrumsstädningen. Klä barnens klubbor med microfiber! Och varför inte stoppa pucken i ett microfiberfodral. Sen behöver är det bara att få barnen att spela en match så torrmoppar de hela rummet och där de inte kommer åt med klubborna så fixar microfiberpucken damminfångandet.

Barnens städklubbor kan gärna få vara med i resten av bostaden också. Där det är svårt att komma åt, spelar man in microfiberpucken med Hockeyrapidon och låter barnen få peka fram den med torrmoppsklubborna. Ju fler barn man har desto snabbare går städningen. Vem trodde att kombinationen städning och hockey skulle kunna sporra föräldrar att skaffa fler barn och därigenom bättra på nativiteten?

Helt plötsligt vill alla föräldrar i grannskapet att barnen ska ta med sig sina kompisar hem på innehockey med microfiberklubbor. Städning som social aktivitet har blivit en affär för hela familjen. När papporna kör en Hockeyrapidoturnering så kör barnen en juniorturnering med torrmoppsklubbor. Om det inte är så många städspelare kan man köra med mixade lag. Alla får vara med. Mammorna som är glada att slippa golvstädningen kan vara hejaklackar med dammvipps-pompoms och ta dammningen.

Tänk vad rent det kan bli av roligt tänkande...

HockeyRapido

Elecrolux har tagit fram och marknadsfört Ergorapido som en stilikon med enastående design och städförmåga. Det där med design håller jag med om, nu behöver man inte längre kånka undan dammsugaren varje gång man dammsugit, men städförmågan är det lite si och så med. Prova att dammsuga upp en liten sten eller en träflisa. Dom far bara iväg till ett nytt ställe, åtminstone hemma hos mig. Så jag är inte imponerad av städförmågan. Det går oftast bättre om man drar den baklänges, men så kan man ju inte hålla på. Det kanske skulle funka bättre om borstarna snurrade åt andra hållet!

Den största nyttan däremot är frånvaron av sladdar som just nu är det stora problemet med hockeydammsugaren. Gör om Ergorapidon till en HockeyRapido! Nu kan vi på allvar städa Hockey utan att behöva dra omkring dammsugarklumpen och utan att trassla ihop sladdarna och dessutom håller säkringen för fler än en samtidig städmaskin. Turneringen i grannskapet kan bli av ändå. Dammsugaren har nu numera blivit ett idrotts- eller motionsredskap på allvar.

Köp tio stycken till skolan och låt eleverna ha städgympa. Tänk er sista gymnastiklektionen i gympasalen på fredag eftermiddag när två lag om fem personer spelar städhockey med skolans HockeyRapios medan resten av klasserna hejar på städlagen. Vem trodde förresten att någon skulle heja på någon annan som städar och att den som städar skulle uppskatta det. Veckostädningen av gympasalen är avklarad och det är bara att avsluta veckan med en uppfriskande dusch.

Marknadsför man den hårt framåt jul i Nordamerika där hockey är sporten framför alla så ligger den bra till för att bli årets julklapp. Vilken Kanadensisk man skulle inte välja en HockeyRapido före alla andra dammsugare om han fick välja. Och vilken listig Kanadensisk fru skulle inte passa på och ge sin man en HockeyRapido i julklapp och helt plötsligt få hjälp med dammsugningen varje gång det är dags. Sonen kan få en nästa jul och hon själv kan vara dammare.

Tänk att lite tänkande äntligen gjort att det kan vara roligt att städa även för killar.

Hockeymunstycke till dammsugaren

Vad har egentligen hänt på dammsugarmunstyckefronten? Munstyckena ser ut ungefär lika nu som när dammsugaren uppfanns. Som en piassava där man tagit bort skaftet och stoppat dit sugmojängen. Helt plötsligt blev sopskyffeln överflödig! Jippie! Nytänkandet på området har, jag konstaterat efter en Googling, resulterat i Twinnermunstycket som ser ut som de gamla men är plattare och inte har en massa borst som hindrar dammtussarna att fara in i dammsugaren. Inget dramatiskt med andra ord.

Att röret sitter mitt på munstycket gör att det blir svårare att spela hockey med munstycket. Varför valde man inte den andra typen av sop som förebild där skaftet sitter i ena änden på sopen. Förutom att det funkar kanon att spela hockey med ett sånt munstycke, så finns det ju andra fördelar också. Jämför att svepa en hockeyklubba över golvet med att stå och jucka fram och som man gör idag. Och under soffan sen, där kan man sticka in hockeymunstycket och dra ett drag åt vardera hållet för att avverka hela ytan istället för att som idag stå på knä och dra 100 gånger in och ut och ändå kommer man inte riktigt åt vid benen utan måste dra ut soffan då och då för att få riktigt rent. Hockeymunstycket är däremot smalt så det kan man enkelt sticka in i båda smala och breda springor och bamom ben och sånt och dammsuga rent med. Okej, man måste kanske ha kvar det gamla för att kunna dammsuga mattor ordentligt om man vill det, men de ska ju ändå ut och ruskas eller piskas då och då.

Eftermarknaden för dammsugarmunstycken, från dammsugarsäljarföretagens sida, torde också vara i stort sett obefintlig. När köpte du reservdelar till ditt dammsugarmunstycke sist. Twinnermunstycket har varit lite smarta där eftersom man har glidkuddar som slits och behöver bytas efter en tids användning. Med hockeymunstycket öppnar sig helt nya möjligheter. Om man spelar hockey med munstycket så kommer man obönhörligen att slå i bordsben och annat och det kommer förr eller senare att resultera i att munstycket går sönder och man behöver köpa reservdelar. Med ett smart system för att byta "klubbhuvudet" på hockeymunstycket så att folk själva kan byta och rätt prisbild på reservdelar så kommer det att hända saker med försäljningen där. Kan man sen få kunderna att köpa hockeydammsugare till barn också så kommer de att gå sönder ännu tätare och försäljningen rasar i höjden. Rena vinstmaskinen!

Om det enkelt att byta huvud på hockeydammsugaren så finns det också en marknad för anpassade huvuden. Varför inte i favoritlagens färger så att dammsugarspelarna kan skilja sina "klubbor" från varandra. Då kan dammaren också se vilket lag som är vilket när matchen tätnar.

Varför inte starta en turnering i grannskapet! I morgon kommer jag till dig med min hockeydammsugare och tar en match, så kan du komma till mig till helgen. Man kan hjälpa varandra att dammsuga som en social och fysisk aktivitet som håller en i trim i stället för att dricka kaffe, proppa i sig kaffebröd och bli överviktiga. Rena vinstmaskinen ur folkhälsosynpunkt också.

Tänk vad frisk man kan bli av att tänka...

Blogga in?

Att logga in på sin blogg är inte det att blogga in? Begreppet blir i sig självförklarande.

Vad roligt att dammsuga

Vad skulle man kunna göra för roligt av dammsugaren eller kanske med dammsugaren? Ta två tidigare kända saker och para ihop dom på ett nytt sätt. Vad är det som har ett långt skaft och ett huvud som ska vara i golvet, och som är roligt?

Vad sägs om hockey? Man kanske kan spela innehockey med dammsugaren. Fram med en plastpuck och spela med dammsugarmunstycket. Det blir nog lite oregelbundna dammsugningsmönster men vad tusan gör det. Nu blir det i alla fall gjort och kul är det också. Lite opraktiskt med slangen bara men skit samma.

Här finns helt plötsligt ett uppslag till ny träningsmetod för hockey. Kan man hålla och dribbla pucken med en dammsugare så borde man vara en riktig fena på att hålla och dribbla den med en riktig klubba. Dammsugarmunstycket repar inte heller parketten som en klubba gör. Och köper man en billig extradammsugare så kan man träna mot varandra och då blir det ännu roligare.

Helt plötsligt blir veckostädningen ett nöje, när far och son tar en match med hockeydammsugarna och mamman kan vara domare eller kanske dammare så blir det gjort också. Hela familjen hjälps åt att städa och man har kul samtidigt.

Tänk vad roligt det kan bli om man tänker för att det ska bli roligt!

Tänka för att det är roligt eller för att det ska BLI roligt

Om man inte tycker tänkandet är roligt så kanske man ska använda tänkandet för att det ska bli roligt. Hur då menar jag? Jo, att använda tänkande och kreativitet för att sånt man inte tycker är roligt ska bli roligt eller åtminstone roligare.

Städning!

Hur många tycker egentligen att det är roligt? Jag tycker inte det men ändå gör jag det när det behövs. Ofta tycker min sambo att det behövs tidigare är jag tycker det så det är en annan historia och lyssnar jag av bekantskapskretsen så verkar vi inte vara ensam om den historian heller. Men hur gör man för att det ska bli roligt? Går det överhuvudtaget! Kjell Enhager beskriver situationen och ett sätt att se på den i sin Jag AB. Han frågar sin fru vad som gör att hon tycker om att dammsuga för att få reda på hur hon tänker och kanske kunna "stjäla" metoden. Och svaret blev att hon tänker på hur fint det blir när det är klart. Den metoden funkar inte så bra för mig eftersom jag ofta inte ser att det behövdes från början. Så skillnaden är inte så dramatisk som jag skulle behöva att den blev för att metoden skulle funka för mig. Men finns det andra sätt?

Det kanske behövs en ny idé. En ide definierar Fredrik Härén som "två tidigare kända saker som kopplas ihop på ett nytt sätt". Kika gärna på hans intressanta youtube-klipp om idéer, kreativitet och vad som händer i världen från kunskapens dag 2008, del 1 och del 2. Om man tar dammsugaren och försöker hitta någon ny idé kring den för att göra dammsugandet roligare, vad skulle det kunna bli av det?

I stället för att göra dammsugning roligt, kanske man ska göra dammsugaren rolig?

Tänk vad roligt, eller vad roligt att tänka

Att träna sin förmåga att tänka gör att man tänker bredare. Resultatet blir att man från ett givet utgångsläge sannolikt hittar fler vägar vidare än någon som inte tränat sin förmåga att tänka. Jag är övertygad om att det finns de som har tänkarförmågan med sig i modersmjölken såväl som det finns de som har bättre förutsättningar än andra att bli en bra sprinter men med träning så kan alla bli bättre både på att tänka och springa 100 meter.

Men återigen vad skall man ha det till då? Jaa, att lösa problem är väl det vanligaste svaret. Men varför ska man man inte bli bättre på att tänka bara för att det är roligt att tänka. Vadå, roligt att tänka, säger någon, några eller troligen till och med ganska många. Men kan det vara så att man inte upptäcker hur roligt det är att tänka förrän man börjar bli duktig på det? Och att det sen blir roligare och roligare ju bättre man blir på det. Det är ju inte särskilt roligt att springa 100 meter på tid förrän man börjar bli duktig på det och tiderna börjar bli roliga och det blir väl roligare och roligare ju bättre man blir. Det är kanske är samma sak med tänkandet.

Det här börjar bli roligt...

Jag tänker, alltså finns jag

Jag har varit intresserad av böcker sedan jag var liten. Allt från pappas gamla pocketwesterns om Bill och Ben till skönlitteratur och fantasy och numera allt oftare böcker inriktade mot kunskapsinhämtande. Någonstans på vägen ramlade jag på Edvard de Bono och hans laterala tänkande som väckte mitt intresse. Det passade på något sätt min person att inte riktigt göra som alla andra, att göra åtminstone lite annorlunda. Det yttrade sig t.ex. i att dricka Pepsi när andra drack Coca Cola, att dricka te (som numera inte är ett dugg annorlunda) när andra drack kaffe. Att beställa strips och räksallad utan korv när andra tog en korv eller burgare osv.

Intresset för tänkande och att tänka annorlunda har jag sedan haft med mig hela tiden. Det blir ganska intressant när de Bono hävdar att man kan träna sin förmåga att tänka, på samma sätt som man kan träna sin förmåga att springa fort, skjuta prick eller kasta långt. Hur många har egentligen tänkt den tanken eller ens funderat i de banorna? Och vad ska det vara bra för att träna tänkande? Frågeställningen är i sig en intressant tanke som borde utforskas vidare.